2016- i cykelns tecken

Ett år med både ups and downs, men så är det väl med det mesta. Jag har haft ett härligt år på cyklarna. Ja , jag blev ju med racer i våras och jag gillar det minst lika mycket som MTB. Frågan är bara om jag kan hålla mig borta från att investera i ännu en cykel. Inför året hade jag som mål att cykla några lopp och det blev 2 av dem jag cyklade 2015 och ville ta revansch på mig själv och så ett nytt.

Jag antog utmaningen att delta i Lidingö MTB i maj. Loppet jag helst ville glömma 2015 då jag steg av efter drygt halva loppet. Den här gången hade jag precis samma känsla första delen men istället för att kliva av så gnetade jag mig i mål. Jag var sjukt nöjd med mig själv och tog beslutet redan vid målgång att aldrig mer cykla Lidingö. Men så här i efterhand är jag rätt nöjd med att jag genomförde det och vem vet man ska ju aldrig säga aldrig… 😉

I juni trampade jag mitt första landsvägslopp- Tjejvättern. Det var en betydligt trevligare upplevelse även om jag mest minns alla jag fick trampa förbi som låg flera i bredd, bilar som körde nära och att en hel del inte har koll på att man går till höger i backarna så att de som vill cykla kommer förbi. Men det här loppet blir det säkert fler gånger.

I augusti var det dags för cykelvasan igen. Den här gången cyklade jag öppet spår och jag var inte ensam på startlinjen utan hade med mig ett helt gäng. Vi hade alla lite olika målsättningar och lite olika ambitioner men min var att cykla bättre än föregående år. Jag skulle även stanna vid alla depåerna för att fylla på med energi. Det var svinkallt vid start precis som året innan men i år blev det inte solsken och torra vägar utan det småregnade mest hela tiden. Men trots detta så klarade jag mina målsättningar- jag stannade i alla depåerna och jag kom trots det i mål på en snabbare tid än året innan. Det var en mer behaglig resa- kroppen var stark och huvudet var med mig. Det här är helt klart mitt favoritlopp…

Men mitt cyklande är inte bara loppen- jag har haft många härliga cykelpass tillsammans med kompisar där vi ibland har hamnat rejält på avvägar och gjort en och annan vurpa. Det finns så mycket mer att uppleva och lära. Därför kommer jag 2017 bocka av några fler stigar, MTB-leder, hitta små smultronställen i vårt avlånga land. Vem vet det kanske blir en cyklist av mig också vad det lider.

 

 

Var snäll

Vi ska göra allt på en gång. Våra veckor är fyllda med en massa uppgifter som jobb, livspussel, vardagsproblem, mer eller mindre jobbiga utmaningar, laga mat, leva, umgås äta mat, sova, undvika frestelser.

Vi ska anpassa oss efter andra, sova, fylla på energi, hantera stress, ta hand om oss, jobba, planera, planera mindre, äta bra, äta rätt, hinna med träning, tycka om oss själva, styra upp, styra ihop, se en kompis och leva.

Vi ska träna mer och bättre, vi ska hinna planera, drömma om framtiden, prestera på jobbet, kämpa mot nåt mål, vara glad, stråla, vara snygg och helt underbar. Vi ska ha egentid, göra egen musli, orka gå på möte,  gå på AW.

Mitt i allt detta vill jag bara att du ska stanna upp och vara snäll mot dig själv. Vi är grymma! Ha tålamod med dig själv och kom ihåg att du har ett liv som är fullt av saker. Se till att ta hand om dig själv och var snäll mot dig själv. ❤

 

Stresstider

De senaste veckorna har inneburit massor att göra på jobbet(prov, betygssättning mm) och dessutom har jag tagit beslut om framtida jobb under tiden. När dessa perioder kommer behöver jag mer än annars hitta tid till min träning för att få energi och känna att jag kopplar bort jobbet ett tag.

Men samtidigt är det viktigt för mig att jag inte får dåligt samvete över att jag inte tränar lika mycket som tidigare. Jag skulle nog säga att jag äntligen har hittat en balans i hur mycket och vad jag tränar. Min träning är min energikälla men när jag stressar för att hinna träna då blir även den en enorm energitjuv. Att vara nöjd och känna att den träning jag får till har kvalitet är bättre än att ha dåligt samvete för missade pass och att köra många pass varje vecka som inte har någon tanke.

Att låta livspusslet för stunden bestämma hur och vad jag ska träna har tagit tid för mig att inse och jag har fått jobba mycket med att förstå att träning 5-6 pass varje vecka är inte det bästa för mig. Att träna 3-4 pass är det som min kropp och mitt psyke klarar av och som gör att jag ställer rimliga krav på vad jag ska prestera och som får mig att må bra. Det har handlat om att jag slutat jämföra mig med hur mycket andra tränar och hitta det som är bäst för mig. Att vara sann mot mig själv och inte göra som alla andra.

Lyssna på dina tankar och börja göra det som är bra för dig.

Smal=hälsosam?

Om jag är smal innebär det att jag är hälsosam, sund?

Nej, det gör det inte enligt mig! Träning, kost och hälsa handlar idag om att man ska vara/bli smal. Men för mig handlar inte träning om att bli smal inte kosten heller för den delen. Träning och kost handlar om att jag ska orka med det jag vill göra. Att jag ska känna mig stark i min vardag och att jag ska kunna göra de saker jag vill. Att äta bra och träna ger mig den energi jag behöver för att orka med min vardag.

När jag valde att ta tag i min stora övervikt var det inte för att jag skulle bli smal. För vad innebär det att vara smal? Handlar det om en viss storlek i kläder eller handlar det om ett visst midjemått eller handlar det om ett speciellt BMI?

Att jag valde att ta tag i min egen övervikt handlade om att jag började få ont lite varstans i min kropp, jag sov och åt dåligt, jag var ständigt trött och jag orkade och kunde inte göra saker som jag ville- inte om att jag skulle bli smal.

Att vara hälsosam handlar för mig om att känna mig stark och frisk, att ha energi i vardagen, ha en lagom stressnivå, sova bra och ha en sund inställning till det jag äter. Min kroppsform behöver inte innebära att jag är mindre hälsosam än en person som har betydligt lägre midjemått än jag har.

Jag skulle önska att vi ändrade på hur vi ser på hälsa- att vi skippade vågen och måttbandet, straffen och belöningarna i kosten och istället fokuserade på att se träning som energi och glädje och maten som njutning och bränsle som vi behöver. Jag önskar att vi kan komma bort från kroppsfixeringen och se träning som något som gör oss starka, får oss att må bra, känna glädje och harmoni och må bra inifrån och ut.

Lusten…

att skriva har kommit tillbaka. Jag hoppas att några av mina tidigare läsare hittar tillbaka och kanske någon ny.

I våras när jag la ner bloggandet hade jag ingen som helst lust eller inspiration till att skriva och dela med mig av mina tankar till andra. Den lusten och inspirationen har på sistone börjat komma tillbaka.

Det sista ”riktiga” inlägget jag skrev handlade om att vara en prestationsprinsessa(läs här). Jag har jobbat med detta sen dess och jag kommer alltid få jobba med det. Det där med att vara nöjd när man klarar mål man satt upp istället för att tänka att man kunde gjort det ännu bättre. Att vara nöjd när man genomfört något man planerat och sedan njuta av att ha klarat av det istället för att vara på väg att göra något nytt innan man är klar med det första målet. Att tillåta sig att vara nöjd och njuta av stunden och genomförandet.

Vår omgivning,  hela samhället och inte minst vi själva ställer krav på oss idag. Vi ska vara så perfekta på alla sätt och vis och hur är man det? Vem är det som bestämmer att jag inte redan är precis på det sättet jag vill vara och gör precis det jag vill göra. Ingen annan än jag själv har rätt att bestämma hur jag vill leva mitt liv och ingen annan än jag själv vet vad jag vill och kan se till att jag får göra det jag vill än jag själv även om en del vill bestämma hur andra ska vara och leva sina liv. Jag har fått jobba med att inse att jag själv och ingen annan har rätt att bestämma hur jag ska vara och hur jag reagerar på saker.

Våga vara dig själv och var nöjd med att vara du!

 

 

Krav på att prestera

I mitt inre bor det en tävlingsmänniska. Den egenskapen har jag fått ett nytt ord på- prestationsprinsessa. Att vara en prestationsprinsessa eller tävlingsmänniska kan vara både positivt och negativt. Att som jag ställa stora krav och kanske inte förstå att man kan vara nöjd med det man åstadkommer och använda den här egenskapen som en drivkraft är inte alltid lätt.

Men på senare tid har jag mer och mer insett att det är viktigt för mig att bibehålla balansen, att se till att hålla huvudet över vattenytan. Det gäller i mitt jobb, min träning, i livet ja i allting som påverkar mig. Det behöver jag inte minst för att se till att jag själv mår bra och är glad och trivs.

När jag spelade fotboll för en hel massa år sedan så var min drivkraft att vinna matcher, att göra flest mål, att vara bäst. När jag många år senare kom igång med träningen igen så hamnade jag i samma tankar att jag skulle vara bäst, att jag skulle göra mer än andra och att jag behövde prestera bättre än andra för att vara nöjd. Det var svårt att inse att jag inte var lika stark som tidigare, orkade inte lika mycket. Min drivkraft hade blivit min värsta fiende och min bästa vän.

Nu har jag lagt alla klockor, cykeldatorer mm åt sidan och kör mer på känsla och efter vad jag tycker att kroppen orkar med för dagen. Jag har inget prestationsmål med träningen, jag har inga tider att jaga. Med detta vill jag säga att jag är ofta drabbad av prestationdjävulen och jag jobbar med att hålla den på plats.IMG_4083

Nu ligger mitt fokus på cykling och styrketräning och att ha en stark och glad kropp som orkar med vardagen. Jag vill vara så allsidigt tränad som möjligt för att kunna göra det jag vill och kunna anta de utmaningar som jag möter.

Självklart lyckas jag inte alltid men jag är inte mer än människa och jag behöver få en påminnelse ibland. Klart att jag surar över att jag inte cyklar tillräckligt fort eller att jag inte klarar av så många repetitioner jag vill på en övning men efter ett tag inser jag hur löjligt det är för jag mår bra och gör det jag tycker om. Jag kan vara nöjd.

Precis som i resten av livet så är vissa dagar bättre än andra.

 

 

 

 

 

Bakåt för att komma framåt

Det är lätt att bli hemmablind och känna att det inte händer ett dugg eller att man inte kommit någonstans oavsett vilka mål man har i livet. Ibland måste man dock påminna sig själv om hur långt man faktiskt har kommit.

Så här känner vi alla med jämna mellanrum och man känner sig omotiverad och saker och ting snurrar i huvudet. Man ser bara hur segt allting går och att man har backat i träningen, orken och styrkan.

Ibland får man påminna sig själv om hur långt man kommit och att vägen till framgång inte alltid är spikrak utan att man får ta en omväg för att nå fram till slutmålet.

Det är lätt att fastna i motgångarna och inte se sina framsteg. Om jag tänker tillbaka lite längre än den senaste veckan så inser jag ganska fort att jag har gjort otroligt stora framsteg när det gäller min fysik, min mentala hälsa och min livsstil under de senaste  åren.

Det är lätt att glömma hur långt du har kommit och ibland behöver du se tillbaka för att se dina egna framsteg.

 

 

Att jobba med svagheter

 

Det är inte lika roligt att träna på det man är dålig på eller i alla fall är det inte lika roligt som att träna på något man är bra på. Så har jag oftast känt men jag håller faktiskt på att ändra uppfattning om detta.

När jag började med min styrkeprogrammering för åtta veckor sedan så hade jag även en önskan om att få träna min rörlighet. Jag vet att den begränsar mig i min styrkeutveckling och den ger mig även problem att utföra lyften utan att få ont.

Min pt Betty Wassenius la självklart in rörlighet i alla mina pass och även ett pass som bara innehåller rörlighetsövningar. Under de här åtta veckorna har jag pustat och stönat en hel del över mina övningar men nu börjar till och med jag märka att det händer saker.

Jag har också börjat gilla att jobba med de här svagheterna och det är ett självklart val för mig att ha med det i mina pass.

Att jobba med svagheterna är inte längre tråkigt utan jag tycker att det är roligt och det är ju här jag ser mina framsteg bäst och det gör även att mina styrkor blir ännu bättre.

Så jag fortsätter att hitta mina svagheter och jobbar vidare med dem en efter en.

 

 

 

Hälsa- vad är det?

På senare tid har jag läst fler och fler inlägg om vad hälsa är och vad som anses vara hälsa. Det finns en extrem hälsotrend just nu. Jag försöker att inte påverkas av hetsen att hinna med så många träningspass som möjligt, så tuffa pass som möjligt och att äta rätt. För är det egentligen det som är hälsa? Jag tror att hälsa är så mycket mer än att träna livet ur sig och att ha en tight kropp. Hälsa är inte bara träning för mig. Fortsätt läsa ”Hälsa- vad är det?”